Header

Japp, det var just vad Ófeigur gjorde igår. Jag och Fredrik hade bestämt att vi skulle rida ut på förmiddagen, jag har ju bara ridit Offe på ridbanan/ridhuset hittills så ville att han skulle få komma ut och lufta sig lite.

Eftersom att han kan vara lite stissig så har jag longerat honom innan jag suttit upp varje ridpass. Då har han varit hur lugn som helst så det började nästan kännas lite överflödigt. Så jag frågade Fredrik om han tyckte jag borde longera innan jag satt upp även denna gång. Han tyckte jag skulle testa att strunta i det, och ställa honom nära bommen utanför stallet så kunde han ju ändå inte steppa runt allt för mycket.

Sååå, det gjorde jag. Det gick bra att sitta upp men när jag väl satt där började han trycka in mig i bommen, jag försökte rida bort från den och då började han springa som skjuten ur en kanon. Jag böjde honom så han inte skulle komma någonstans och då började han bocka som en tok. Och jag flööög haha. Landade ganska hårt på huvud, knä och armbåge, men skadade mig inte. Fredrik och några till fångade in honom och sen longerade samt red Fredrik lite.
Sedan hoppade jag upp och då gick det bra. Och så red vi ut.

Lite skakis vart jag ändå, det var länge sen jag ramlade av en häst. Med Kurt ramlade jag ju av stup i kvarten första året, haha, men det var ganska snälla avramlingar, skadade mig bara en gång vad jag kan minnas. Senast jag föll av var när jag jobbade hos Johan och red en unghäst i rundkorallen, hon började också bocka och jag for rätt in i staketet så det gick sönder. Sen haltade jag i några dagar, haha.

Jag har definitivt blivit lite ängsligare med sånt med åren, men det kanske är bra, för när jag var ung var jag verkligen en dåre. Jag satt upp på vilken häst som helst i vilken situation som helst och trodde väl att jag var odödlig.

Men i alla fall så kommer jag fortsätta att longera innan, haha. Mimmi tyckte även att jag borde träna just uppsittningar så att jag inte ska behöva longera innan varje gång. Men sen tror/hoppas vi också att denna stissighet är hormoner som kommer lägga sig mer och mer när han förstår att han är valack numera, hehe.

Hursomhelst så gick själva uteritten bra. Vi har ju ett järnvägsspår som vi måste korsa och det tyckte Offe var lite småläskigt så där ledde jag honom över båda gånger. Annars tittade han lite extra på några hål i vägen, men i övrigt inte alls speciellt tittig. Jag hade inget annat krav på honom denna gång än att hålla tempot. Och det var han också duktig på. Passade bra för honom att gå lite lös och ledig.

Ont i kroppen hade jag däremot efteråt, både av träningsvärk från i tisdags samt smällen från den ofrivilliga avsittningen. Men trots mitt haltande bestämde jag och Lukas oss för att gå på Skansen (! Så kul!!!) på kvällen och sedan äta en svingod middag på Lokal Izakaya på Kungsholmen. Så allt som allt, en bra dag, haha.

Här kommer några bilder :)

I onsdags då jag ägnade dagen åt att tvätta, städa och gå över halva stan med bästa Julia. Och sminkade mig för första gången på hela semestern, därav var jag tvungen att ta kort

Lukas blir dissad av en lemur på Skansen + en del av maten vi åt sen 😍 Damn it was good

Den vilda pånnin tittar ut genom stalldörren och låtsas som att han inte alls just försökt döda sin matte

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Åh, vad det har varit skönt att ha semester dessa veckor. Har bara varit i stallet, ridit och hängt med Mimmi och hennes lilla dotter Valerie. Fint väder har det varit också. Så kul.

Nu har jag också ridit lite mer! Mimmi och Fredrik hade två sadlar som de skulle sälja och jag har provat dem båda. På ridbilderna nedan (från i söndags) är det Eques Black jag rider i, upplevde dock att jag tippades framåt av den (ännu mer, jag är redan för mycket framåtlutad pga iiiinga "sitsmuskler" kvar haha, måste jobba upp dem igen). Kändes mycket bättre i Eques Forma (sadeln som Fredrik tagit fram) så jag ska köpa den :)

Ófeigur och jag har hunnit rida lektion för Fredrik två gånger nu, både i måndags och tisdags, I måndags var vi inne i ridhuset och Fredrik red honom först. Han tyckte han var roligare att rida än vad han hade trott, så det var ju kul haha. Och det gick jättebra när jag red sen, såååå kul, tycker verkligen om min häst! Han är så snäll och duktig verkligen!!

På tisdagen, dvs igår, red vi ute på ridbanan med en annan häst på banan också. Hästar gick fram och tillbaka från hagen osv och Offe hade därför svårt att koncentrera sig. Det var lättare i ridhuset när inget störde... men bra träning för oss!

Idag får han vila och det passar bra för mig med eftersom jag gick med på att gymma med Lukas igår, har ont i hela kroppen idag...

Här kommer lite bilder från i söndags då Mimmi hjälpte mig!
Hon är så duktig min BFF och hon har världens gulligaste unge. Kolla när Valerie klappar Offe på sista bilden <3

Det här är alltså fjärde gången jag rider honom. Börjar få lite mer koll men det är mycket för mig att tänka på, komma ihåg allt jag kunnat och lära känna honom... han har så stort steg också! Men det är jättekul!

Gullig pånni

Mimmi, Valerie och Ófeigur <3

Likes

Comments

Säg den frid som varar. Tydligen hade det blivit bråk i hagen trots allt och flera hästar hade fått massa sår. Så nu får Ófeigur gå i en egen hage igen, tills september, då förhoppningsvis alla hormoner lugnat ner sig. Stackarn, han som var så lycklig! Men det är inte så långt till september i alla fall.

Bettet jag köpte verkar fungera okej, ett tredelat med fasta ringar, 11,5 (känns så stort! Hade 9,5 till mina andra hästar). Longerade honom i förrgår. Han var stressig och hade lite svårt att slappna av, men gick bättre och bättre.

Igår började jag med att longera igen och oj, vad mycket bättre det gick. Nu vill jag bara att han ska länga sig lite mer och slappna av ännu lite till. Efter att jag longerat ett tag satt jag upp och passade på att testa en sadel, nämligen Mimmis Forma-sadel. Den passar bra på honom och jag tycker den kändes bra att rida i. Så nu måste jag helt enkelt köpa en sån, så jag har en sadel! Lite jobbigt annars. Längre tyglar måste jag också köpa för av någon anledning hade jag bara några superkorta dvärgtyglar?! Å andra sidan känns allt så smått till denna häst, haha...

Det gick hursomhelst bra att rida, även om vi tog det väldigt lugnt inne på ridbanan bara. Mimmi hjälpte mig, tur jag har henne när jag inte ridit ordentligt på fem år och bara köper en häst hux flux haha!
Han är lite okoncentrerad ibland och jag märkte lite saker jag kommer behöva jobba på. Men han är väldigt snäll och fin och lyssnar bra. Det ska bli jätteroligt att komma igång och rida lektion och tajma ihop sig med honom.

Hans ena baksko glappade dock så Fredrik fick dra av dem igår kväll. Nu har han även köpt skor till Ófeigur (han hade inga i hans storlek hemma) så nu kan han sko om honom helt, ska bli skönt, så att man kan rida ordentligt.

Idag när jag kom till stallet tog jag bara in honom och gav honom krafft (han har blivit smalare igen... suck) och gosade lite i boxen. Tog lite bilder också, här kommer de :)

Haha tycker han ser ut som en giraff på högra bilden

Lilla smalisen, han ska få mycket mat och bra träning så han musklar upp sig ordentligt

Likes

Comments

Det gick så bra så att hämta Ófeigur i fredags. Han var jätteduktig i transporten.

Hans första dagar hemma på gården fick han gå i en liten hage själv. Men igår var det dags att släppas ut i valackflocken. Jag tyckte det gick överraskande bra, han var trots allt hingst för tre veckor sedan och ska dessutom ha varit rätt ranghög när han gått i unghästflock tidigare, men jag tycker han skötte sig bra. Visst, en del skrik och spark men så är det ju.

Han verkade mest lekfull och glad att ha kompisar igen. Han rullade sig snabbt och käkade mycket så jag antar att han kände sig hyfsat bekväm ändå. Tog in honom rätt tidigt för jag tänkte han behövde vila och det var nog bra, han var svettig och uppe i varv. Hade fått lite småsår som jag tvättade.

Sedan testade jag lite gammal utrustning, som jag har kvar från mina tidigare hästar, på honom. Tyvärr tror jag inte min dressyrsadel som jag gillar kommer vara så bra på honom så den måste jag nog sälja. Mina bett var dessutom för små, alltså den här hästen är fan rätt stor ändå. Och nu är han så smal och omusklad, kan bara tänka mig hur stor han kommer se ut sen. Han är inte mätt men jag tippar att han är över 145 i alla fall. Vi måste mäta honom någon dag.

Tänkte åka och köpa bett till honom idag i alla fall, så jag kan komma igång att göra något med honom. Han har ju vilat tre veckor nu sedan kastreringen, så jag kommer sätta igång honom rätt lugnt, vill ju lära känna honom utan stress också. Har verkligen inte bråttom med någonting.

Igår var han ju som sagt väldigt uppe i varv och stissig när jag tog in honom från hagen, så då hade det inte varit läge att göra något i alla fall, vi får se om det är samma sak idag. Han har ju trots allt inte gått i en flock på typ två år. Mycket för honom nu, haha.

Här kommer lite bilder :)

Likes

Comments

Nu är vi äntligen på väg att hämta Ófeigur! So exciteeeeed :D Det är jag, pappa och mina systerdöttrar Boa och Claudia som är med.

Nu hoppas vi att hästen är lättlastad och står snällt i transporten...

Likes

Comments

Så länge sedan jag bloggade men jag kände kort och gott att det var dags nu.

Särskilt eftersom det känns som att jag verkligen kommer att ha mer att uppdatera om nu. Jag har nämligen köpt häst igen!

Jag fick min första häst när jag var 14 och honom har jag fortfarande kvar. Kurtan går på Öland och är pensionär. Jag gav honom ett löfte en gång. Att ta hand om honom för alltid. Jag var hans last stop. Och att nu kunna ge honom drömlivet som "vildhäst" på Öland känns så bra. Den bästa gåvan. Han är 25 år nu.

Ord kan inte beskriva vad det betydde för mig att få vara Kurts matte.
Jag hade kämpat med depression sedan sju års ålder, min familjesituation var extremt otrygg och innefattade bråk, alkoholism och psykisk ohälsa.
Stallet var det enda stället som var positivt och ljust. Och min häst var min ängel. Jag brukade vara 8 timmar om dagen i stallet, för att slippa vara hemma. Jag hade även sedan länge slutat gå i skolan ändå, så vad spelade det för roll. I stallet hade jag kontroll, jag fick vara någon annan och jag behövde inte vara rädd.

Att få bli duktig på en sport, att få lära känna andra med samma intresse, att få känna samhörighet med ett så stort djur.... jag tror att det räddade livet på mig. Jag hade mycket väl kunnat sitta inlåst på psyket just nu, eller varit död, med de erfarenheter jag har i mitt bagage. Men min benhårda vilja att få vara nära hästarna räddade mig. Jag klarade mig ur ett stort mörker.

Av olika skäl (en hel massa jävla dramatiska skäl, men det tar vi en annan gång) började jag trappa ned på hästarna när jag var ca 19. Men jag har alltid längtat tillbaka, drömt flera gånger i veckan att jag tagit upp hästarna igen. Det var som att de där drömmarna ville säga mig något, pockade på min uppmärksamhet. Och alltid vaknade jag upp med känslan att något fattades mig. Ett hål i hjärtat. Och mitt liv mörknade åter igen.

Men som alla vet är det inte en självklarhet att kunna ha häst. Under många år kämpade jag med att ens hitta någonstans att bo. Jag bodde ett tag ovanför ett stall utanför Norrtälje, i en lägenhet utan toalett och där mössen kom in på natten och åt upp min mat. Jag bodde också ett tag hos en kompis vars hundar kissade och bajsade i hela lägenheten, där jag hittade spyor i hinkar i vardagsrummet och lite annat smått och gott. Och länge bodde jag med mitt ex i en fasansfull situation där jag blev utsatt för psykisk misshandel, inte helt olik den jag vuxit upp med.

När jag till slut lyckades skaffa min egen lägenhet sattes jag snabbt i en svår ekonomisk situation då jag blev av med jobbet samt fick ett oväntat lån med hög ränta på grund av att min far tog bort en summa pengar från mig som jag hade räknat med.
Kort sagt var pengar en bristvara under väldigt många år och jag kämpade för att överleva. Att ha häst var inte att tänka på.

Trots allt mörker, alla bakslag och kritiska situationer, så lyckades jag klara mig ut på andra sidan på något vänster.
Idag jobbar jag som redaktionschef på Sveriges största underhållningssajt för ungdomar och äntligen behöver jag inte ha en klump i magen varje gång jag tänker på pengar. En stor lättnad som man bara förstår om man vet hur det känns att inte ha någonting.

Nu kanske de flesta tycker att när jag väl fick pengar borde jag åkt på resor, köpt dyra kläder, festat och "unnat mig".

Men jag köpte en häst.

Han heter Ófeigur och imorgon hämtar jag hem honom.

Likes

Comments

I fredags var jag, Julia, Karin och Mathilda på Linda Hallbergs event. Hon lanserar sin egna sminklinje nu, såå kul! Det var en rolig fest men jag hade velat veta lite mer om sminket bara.

Efter eventet drog Karin och Mathilda hem men eftersom jag och Julia är krigare, och när vi väl kommit igång vill vi liksom inte riktigt sluta, så gick vi till Obaren. Där började jag känna mig trött och jag vet hur det blir. När jag känner mig trött då blir jag en bitch. Alltså en värre bitch än vanligt.

Tyvärr har de inte redbull på Obaren (what the fuck right) men man är ju inte helt orutti så ja vi kan väl säga som så att jag hade en i väskan helt enkelt. Så det var bara att lägga korten på bordet. "Okej hej jag vet att ni inte säljer redbull men nu är det så här att jag är beroende och om jag inte får min dos så blir jag otrevlig. Jag har en i väskan, kan vi lösa detta?"
Han ba "ja men ge mig den lite diskret så fixar jag".
Jag kände mig som en knarkare när jag så smidigt jag kunde smugglade burken över bardisken. A new low. Jag vet. Det börjar gå över styr. Men jag bryr mig inte.

Det gjorde i alla fall susen och jag slutade vara otrevlig mot killarna som hade börjat prata med oss och istället började vi dansa och helt enkelt ha kul. Efter det drog vi till Stures, där jag till slut insåg att den ena killen kanske hoppades lite väl mycket på mig. Han var från London och började prata om att han bodde på något vandrarhem och frågade om jag ville följa med. Jag sa "If you're not staying at Grand Hotel, I'm not interested".

Jag tyckte det var rätt smidigt av mig ändå.

Han gav dock inte upp utan började dra och slita i mig och då fick jag lite panik så jag gick och gömde mig hos några killkompisar. Efter det är det lite suddigt men jag gick och satte mig i en taxi och kom hem och åt ett ägg. Tydligen bästa fyllekäket för mig these days, antagligen därför jag blivit så satans smal.

Har gått ner 4-5 kg sedan i maj. Först tänkte jag att det är pga stress och ångest men om jag ska vara ärlig har jag väl inte mått SÅ dåligt, jag är mest en drama queen samt ett emo. Jag har nog bara fått binnikemask.

Nä, nu ska jag ta och göra mig i ordning lite, ska på barnkalas.

En del av min outfit igår

Likes

Comments

Idag har jag och Mathilda ätit glass, rakat punanin och planerat resor. Jag har varit tvungen att ta penicillin för att mitt ärr har gått upp igen... jättejobbigt. Men fy fan vad jag mådde illa av penicillinet kommer inte palla käka det alltså!! Vad ska man göra? Jag mår fan fortfarande lite illa och det är flera timmar sen :(

Mathilda säger att jag ska ta en morfintablett, men jag är tveksam.

Nu är det ju oktober. Och vad händer i oktober, som jag ÄLSKAR? Jo, det är HALLOWEEN! Så jag måste hitta på en riktigt grym Halloween-outfit. Skulle behöva lite couple ideas, dvs kända par osv (kille o tjej). Några idéer? Mathilda har redan sin outfit klar i huvudet, hon är så inspirerad av året på ett kristet internat att hon vill lajva nunna.

Vi ska nämligen troligtvis till Vegas, jag och Mathilda. Halloween i Vegas, fattar ni? Det är dags nu.

Likes

Comments

Igår var jag och Julia på bio, sen gick vi ut och tog en liten after movie, som man gör. Det resulterade i en lite längre kväll än jag hade tänkt mig, var hemma vid fyra på natten. Åt ett ägg och somnade. Vaknade alldeles för tidigt, med HUVUDVÄRK. Jag får aldrig det. Jag är säker på att det beror på avsaknaden av redbull i drinkarna igår. Redbull är mitt allra bästa knark.

Jag var så jävla skönt full igår alltså. Det hände kanske inget speciellt egentligen, men det var så skönt att bara gå runt och vara full. Jag tänkte "även om jag inte får ligga ikväll så var det här så jävla skönt att det var värt det". Killar och discon i all ära, men ibland behöver man bara vodka.

Låg och led ett tag imorse iaf, tills jag lyckades somnade om.
Då klev Mathilda upp och gick och handlade och lagade frukost. Min Mathilda. En skatt för ett hem.

Sedan har jag jobbat och pratat med Mathilda om livet, killar, jobb och allt annat som man måste diskutera här i livet. Vi hade tänkt sortera mitt smink nu på kvällen men nu funderar vi på om vi bara ska lägga oss i sängen, kolla på film och äta chips istället. Det känns ändå rimligt.

Likes

Comments

Vet ni att jag haft den här bloggen i sju år. Jag var 19 när jag startade den. Nu är jag närmare 30 än 20. 

​​
Jag gillar att bli äldre. Det mest positiva är hur mycket mindre skit jag tar nuförtiden. Uppmuntrar alla tjejer jag känner till att bli mer bitchiga. Världen är hård, så vi måste vara hårdare. Låt inte folk trampa på dig.

​​
Finns mycket jag ska blogga om. Många bilder att lägga upp. Kommer mer imorgon, lovar. Den här bloggen ska leva upp igen. Fillan är på väg tillbaka. Jag behöver er. Jag behöver få tillbaka min röst. Är ni med mig?

Likes

Comments