Japp, det var just vad Ófeigur gjorde igår. Jag och Fredrik hade bestämt att vi skulle rida ut på förmiddagen, jag har ju bara ridit Offe på ridbanan/ridhuset hittills så ville att han skulle få komma ut och lufta sig lite.
Eftersom att han kan vara lite stissig så har jag longerat honom innan jag suttit upp varje ridpass. Då har han varit hur lugn som helst så det började nästan kännas lite överflödigt. Så jag frågade Fredrik om han tyckte jag borde longera innan jag satt upp även denna gång. Han tyckte jag skulle testa att strunta i det, och ställa honom nära bommen utanför stallet så kunde han ju ändå inte steppa runt allt för mycket.
Sååå, det gjorde jag. Det gick bra att sitta upp men när jag väl satt där började han trycka in mig i bommen, jag försökte rida bort från den och då började han springa som skjuten ur en kanon. Jag böjde honom så han inte skulle komma någonstans och då började han bocka som en tok. Och jag flööög haha. Landade ganska hårt på huvud, knä och armbåge, men skadade mig inte. Fredrik och några till fångade in honom och sen longerade samt red Fredrik lite.
Sedan hoppade jag upp och då gick det bra. Och så red vi ut.
Lite skakis vart jag ändå, det var länge sen jag ramlade av en häst. Med Kurt ramlade jag ju av stup i kvarten första året, haha, men det var ganska snälla avramlingar, skadade mig bara en gång vad jag kan minnas. Senast jag föll av var när jag jobbade hos Johan och red en unghäst i rundkorallen, hon började också bocka och jag for rätt in i staketet så det gick sönder. Sen haltade jag i några dagar, haha.
Jag har definitivt blivit lite ängsligare med sånt med åren, men det kanske är bra, för när jag var ung var jag verkligen en dåre. Jag satt upp på vilken häst som helst i vilken situation som helst och trodde väl att jag var odödlig.
Men i alla fall så kommer jag fortsätta att longera innan, haha. Mimmi tyckte även att jag borde träna just uppsittningar så att jag inte ska behöva longera innan varje gång. Men sen tror/hoppas vi också att denna stissighet är hormoner som kommer lägga sig mer och mer när han förstår att han är valack numera, hehe.
Hursomhelst så gick själva uteritten bra. Vi har ju ett järnvägsspår som vi måste korsa och det tyckte Offe var lite småläskigt så där ledde jag honom över båda gånger. Annars tittade han lite extra på några hål i vägen, men i övrigt inte alls speciellt tittig. Jag hade inget annat krav på honom denna gång än att hålla tempot. Och det var han också duktig på. Passade bra för honom att gå lite lös och ledig.
Ont i kroppen hade jag däremot efteråt, både av träningsvärk från i tisdags samt smällen från den ofrivilliga avsittningen. Men trots mitt haltande bestämde jag och Lukas oss för att gå på Skansen (! Så kul!!!) på kvällen och sedan äta en svingod middag på Lokal Izakaya på Kungsholmen. Så allt som allt, en bra dag, haha.
Här kommer några bilder :)
